Vart är världen påväg?

Ibland så undrar vi vart världen är på väg. Vad den har blivit och vad den kommer att bli. Vi i Ung Vänster Blekinge blir extra mycket fundersamma när det visar sig att det i vissa fall är mer accepterat att vara nazist än att vara feminist. På natten till söndagen blev sex av våra kamrater utsatta för mordförsök av en nazistgrupp på öppen gata i Malmö. En fick livshotande skador och ligger nedsövd i respirator, medans en annan fick lungan punkterad. Alla fick föras till sjukhus. De blev attackerade med kniv.

Det hela skedde efter en feministisk demonstration på kvinnodagen med syfte att tjejer skulle ta kvällen tillbaka. Demonstrationen gick lugnt till, och det var på natten när våra kamrater gick på gatan som nazisterna slog till. Nazisterna kom ut från en pub när våra vänner gick förbi. Misshandeln började med en gång och var uppenbart planerad.

Tre män är gripna efter händelsen och polisen i Malmö bekräftar att minst två av dem är nazister. På söndagskvällen meddelade även Svenskarnas parti att några av de inblandade är medlemmar i partiet, som till hösten ställer upp i Karlskronas kommunval. Männen är i 25-årsåldern och gripna för mordförsök.

På gatan ligger fortfarande spår av det som hände. Krossat glas, slängda cyklar. Kanske även delar av vår mer och mer söndertrasade världsbild. Vart kommer världen att sluta? Ska man behöva vara rädd för att visa att man tycker att det är fel att tjejer inte kan vara ute på kvällen utan att utgöra en risk för sig själva? Ska det vara mer accepterat att vara nazist än vad det är att vara feminist?

Det tycker inte Ung Vänster Blekinge.

En manifestation kommer att hållas i Karlskrona på lördagen den 15 mars. En manifestation för att visa stöd för våra kamrater. Manifestationen är partipolitiskt obunden.

Fler manifestationer kommer att hållas i Blekinge med detta ändamål. Uppdateringar om dem kommer senare.

Vi ses där.

Årsmöte för Karlskronaklubben

Alfred som mötets ordförande och Denize som mötessekreterare

DS ordförande Erik lika pepp som vanligt

Den korta men fina dagordningen ^^

Den macguyvrade talarpodiet, bestående av fanor, flagga och stol

Karl med några sanningens ord 😉

Ludwig som valberedning

Nya styrelsen, med Denize som ny ordförande och Martin som en frisk fläkt från ovan, med resten som satt i förra styrelsen

Mötet avslutades självfallet, med en alltid lika fin version av internationalen 

foton tagna av: Elias Hjälmberg och Filip Magnusson

Bloggat av: Filip Magnusson

som också var mötets justerare

Another day, another bokbord

Ännu ett bokbord den här veckan, idag på Chapmangymnasiet, bra jobbat kamrater. Har lite saker planerat inom den snaraste framtiden vi ses då ^^

En drömstart på Valrörelsen

Idag har Karlskronaklubben haft bokbord på Vämöskolan. Där samlades det in HELA! 110 namninsamlingar till vår kamp för gratis kollektivtrafik. Toppen på isberget var också de 20 nya kamrater som vill gå med i det här fantastiska, välkomnar dessa fantastisk coola högstadieungdomar. De körs bokbord imorgon också, på standard stället Chapmanskolan. Det kunde inte bli bättre, speciellt med den nystartade valrörelsen. Syns imorgon ^^

Till minne av kristallnatten

Igår för 75 år sedan hände det. Cirka 400 judar mördades eller tvingades begå självmord. 267 synagogor brändes ned. 7500 butiker vandaliserades. Ungefär 30000 judar arresterades och fördes till koncentrationsläger.

Därför träffas vi imorgon på Klaipedaplatsen i Karlskrona cirka kl. 16.00  för att dricka en kopp kaffe och tända ljus till minne av de som fängslades eller miste livet under kristallnatten.

Alla är välkomna.

Lär av historien – låt det aldrig hända igen.

En värdig framtid!

Jag har aldrig varit speciellt ”barnkär”. Alltid liksom, känt att det där med skrik, blöjor, att passa upp små barn dygnet runt inte riktigt är min grej. Barn är ganska kladdiga tjugofyra sju, kladd -nej tack. Dessutom har jag tänkt: hur kan man ens vilja sätta fler människor på jorden som med 99% sannolikhet kommer att bli förtyckt. Förtryckt genom strävan efter pengar och makt. Förtyckt genom att inte gå med på de spelregler, normer som sätt av den härskande samhällsklassen. Där den enda anledningen till fortsatt existens är att skapa mervärdet genom lönearbete. Vill man verkligen sätta en ny människa till världen som vars mål är att skapa pengar till någon annan som spenderar sitt kapital på miljöförstöring, social dumpning, som leder till att kommande generation utplånas av den förra pga det ekonomiska systemets maximerade av tillväxt.

 

Men alla har alltid sagt att det är annorlunda när det gäller ens egna barn. Och varenda gång har jag tänkt för mig själv att, -nä, jag kommer inte tänka annorlunda. I sommars blev jag far för första gången till en underbar dotter. Dagen hon föddes var en av de lyckligaste dagarna i mitt liv.

Jag måste ändå säga att ”de andra” hade ganska rätt. Inte dock om mina tankar kring förtrycket. Utan kladdet, skrivandet och att passa upp på barn, det har blivit helt annorlunda. Man måste ta det, man måste vara där, finnas till för en annan. Det är en känsla som passar mig.

 

Och på samma liknande sätt önskar jag att vi vara mot varandra. Att finnas där för varandra, att känna att det jag gör för blir till förändring och förbättring för allas våra liv. Och det min granne, arbetskamrat, en vän i Kiruna gör blir även det till förbättringar för alla. Min optimism finns ändå där i mitt klarröda hjärta. Det kommer en dag då de ekonomiska kriserna, bristen på inflytande och demokrati, blir ”för mycket” för arbetarklassen. Den kommer att resa sig ur kapitalets förtryck. Frågan är inte om, utan när.

Dock ser jag pessimistiskt på vad som kommer innan vår klass får det medvetande om förtrycket och sätter sig emot staten och kapitalet. Med ökade klassklyftor, rasism, sexism, imperialism osv kommer kapitalet att med näbbar och klor, spela ut oss inom arbetarklassen mot varandra. Vilket håller på att hända.

 

Jag vet att vi kan skapa ett nytt system som bygger på människovärde, solidaritet och socialism. Om inte kommer min dotter växa upp i samhälle där hon blir bombarderad av skeva kroppsideal, retuscherade reklampinuppor, sexistiska internetannonser där idealet är att behaga mannen. Hon kommer garanterat få en lägre lön vid ett arbete än sina manliga kollegor. Endast pga sitt kön. Garanterat kommer hon bli kallad hora, slyna eller något annat som anspelar på kvinnan som ett sexuellt objekt. I skolan kommer hon att betygsättas efter normer. Är hon mera talför än sina killklasskamrater kommer hon bli den som ”pratar lite mycket”. ”För flickor ska ju sitta stilla”, medan pojkarna gärna får busa. För det är ju så!. -Öh, eller inte. Vi blir färgade av de normer som finns runt omkring oss, det kommer vi inte ifrån. Det gäller att vi vaknar upp och inser att vi kan förändra tillsammans.

Låter detta överdrivet? Se dig omkring, fundera på hur det ser ut i samhället. Vilka som ser till att dessa orättvisor upprätthålls. Vad som driver utvecklingen av samhället och vilka som tar del av det vi alla skapar?

 

Jag hoppas ni, liksom jag inser att denna skuta måste vändas. För allas vår skull. Ett jämlikt samhälle är ett bättre samhälle för alla.

/Erik Ohliv, Sölvesborg

 

Sorg över det förflutna

Kamrater alliansen är trött. Vi märker det på Partiernas ledare, speciellt Fredrik Reinfeldt som enda sedan det senaste valet bara sett tröttare och tröttare ut. Vi märker det också på deras politik som steg efter steg närmar sig en katastrofal idétorka. Jobskatteavdrag ska lösa arbetslösheten och privatiseringar ska täcka upp för skattesänkningarna och vårdens krämpor. Alliansen har haft makten sedan valet 2006 och vår generation kan knappt minnas tiden innan liberalt styre. Vi kan inte minnas när välfärden var som starkast, vi kan inte minnas när miljonprogrammen var nya och fräscha och vi kan inte minnas tiden då man kunde få en fast anställning som ungdom.

 

Man har en tendens att överdriva historien, att få dåtiden att framstå som bättre än nutiden. Men jag tycker ändå en viss sorg är befogad, jag tänker ofta på det. Tiden då folket var i centrum, folkhem, folkets hus, och folkparker byggdes och istället för att satsa på eget litet företag satsade man på gemensamma projekt som skulle föra samhället framåt. Vänstern var stark, vi var kanske inte de bästa feminister, men vi var många och vi var absolut de bästa anti-imperialisterna. Vi demonstrerade, vi var arga, vi var många och framförallt visste vi att vi kunde förändra samhället.

 

När jag tänker på den tiden blir jag sorgsen, att jag hade oturen att missa vänsterns glansdagar. Vänstern är kanske inte lika trött som våra Allianspolitiker, men vi är långt ifrån på någon topp. Vi har storslagna planer men lyckas inte göra dem till verklighet, vi har sympatisörer, men ingen vågar komma på mötena. Vi tillämpar självkritik och försöker förstå vad vi gör fel, men blir vi över huvud taget bättre?

 

Man får ändra tankemönster, kanske missade jag våra glansdagar men det betyder bara att jag får ta del av byggandet av de nya. Vänstern är kanske inte lika stark som då, men vi har potential. Vi kanske inte är lika många, men vi är precis lika arga, vi har kanske inte politiken på vår sida men det gör bara vår kamp ännu mer utmanande. Vi kan bygga det som vi en gång hade, och det kommer vi. Vi ska få ungdomar till att komma på mötena. Vi ska visa att vi kan förändra att vi har politisk makt, vi måste visa att vi är lite bättre en SSU och tusen gånger coolare än MUF. Framtiden ligger framför oss kamrater, och det är vi som formar den. Så när ni känner sorg i höstkvällarna på väg till partilokalen, tänk då på att vi kan, att vi vill och att vi kommer bli stora igen, och vi kommer briljera!

Författare: Alfred Sjelvgren

 

Politikfik på UKM

UKM eller Ung Kultur Möts har i helgen haft sin riksfinal här i Karlskrona. Alla partier och ungdomsförbund blev inbjudna till det så kallade ”politikfiket” , och trots ett sådant stort antal inbjudningar ställde bara vi, SSU och Sverigedemokraterna upp. Debatten blev het framemot kvällen och vi kan stolt rapportera att Sverigedemokraterna inte vågade visa sina fula trynen dagen efter. Stödet för Ung Vänster har nu stärkts bland såväl trollkarlar som musiker och vi är över lag nöjda med vår prestation. Så hade vi kanske norra Europas snyggaste bokbord! Häja oss!

Vi minns Ådalen 1931

Vi minns Ådalen!

Den 14-Maj 1931 hölls ett protestmöte i folketshus på den lilla orten Fårnö i Ångermanland. Protestmötet hölls med anledning av att arbetsköparna tagit in strejkbrytare från bl.a. England. Anledningen till att arbetarna gått ut i strejk var bl.a pga. arbetsköparnas krav på lönesänkningar. Lönesänkningar som innebar försämrade livsvillkor för arbetarna och dess familjer. Det var inte så att fabrikerna på något sätt gick dåligt utan arbetsköparna vill sko sig ännu mer på de som arbetade på fabrikerna. Detta kunde självklart inte arbetarna acceptera. Transportarbetarförbundet tillsammans med andra sympatistrejkande fackföreningar samlades i folketshus för att diskutera den pågående konfliken.

Man uttalade sig för att generalstrejk över hela Ådalen. Man utökade alltså strejkerna för att kräva rättigheter och livsvillkor. Man beslutade sig också för att i ett fredligt demonstrationståg tåga mot strejkbrytarnas anläggningar i Lunde. I demonstrationståget gick 4000 människor vara flera ungdomar gick i täten.

Väl framme vid strejkbrytarnas anläggningar i Lunde fanns anställda soldater som beskyddade företagens strejkbrytare. När demonstrationståget var framme öppnade militären eld med kulsprutor och dödade 5 människor vara ett barn.

Vi glömmer aldrig!

Här vilar

en svensk arbetare

stupad i fredstid

vapenlös värnlös

arkebuserad

av okända kulor

Brottet var hunger

Glöm honom aldrig

 

Tack för ett fantastiskt första maj!

Kamrater där ute i cyberrymden, första maj är vår absolut viktigaste dag på året. Det är inte en dag tillägnad överklassen och borgarna. Det är inte heller en dag till för högerungdomarna som tror att deras människosyn är ”frihet”. Nej första maj är vår dag, vi arbetare och vår rörelse, vi vet vad klassamhället innebär för vi har levt i det. Därför är det extra fantastiskt att se så många människor samlas på en dag för att visa överklassen, rasisterna och var enda jävel där ute som sitter med en guldsked i munnen och lever det goda livet på vårt slit och arbete att vi inte tolererar ett sådant system! I går visade vi dem att vi minsann är starka och många, och att vi inte kommer ge upp förrän ett annat system är etablerat i Sverige. Musiken rungade mellan hustaken och våra slagord fick fönstren att skaka, igår var en dag då var enda än av oss visste att detta är något vi kommer kämpa för, och fortsätta kämpa för tills arbetet är över!

Om du såg vårt tåg och känner igen dig i det samhälle vi vill krossa så gå med i Ung Vänster! I Karlskrona har vi möten varje Torsdag kl 17.00 i vänsterpartiets lokaler på Drottninggatan, titta in och prata med oss, eller hjälp oss i kampen om människovärde och rättvisa! Igår visade vi vad vi går för, det kommer vi göra imorgon med, och det kommer vi fortsätta med för vi är starka och vi vet det!