Sorg över det förflutna

Kamrater alliansen är trött. Vi märker det på Partiernas ledare, speciellt Fredrik Reinfeldt som enda sedan det senaste valet bara sett tröttare och tröttare ut. Vi märker det också på deras politik som steg efter steg närmar sig en katastrofal idétorka. Jobskatteavdrag ska lösa arbetslösheten och privatiseringar ska täcka upp för skattesänkningarna och vårdens krämpor. Alliansen har haft makten sedan valet 2006 och vår generation kan knappt minnas tiden innan liberalt styre. Vi kan inte minnas när välfärden var som starkast, vi kan inte minnas när miljonprogrammen var nya och fräscha och vi kan inte minnas tiden då man kunde få en fast anställning som ungdom.

 

Man har en tendens att överdriva historien, att få dåtiden att framstå som bättre än nutiden. Men jag tycker ändå en viss sorg är befogad, jag tänker ofta på det. Tiden då folket var i centrum, folkhem, folkets hus, och folkparker byggdes och istället för att satsa på eget litet företag satsade man på gemensamma projekt som skulle föra samhället framåt. Vänstern var stark, vi var kanske inte de bästa feminister, men vi var många och vi var absolut de bästa anti-imperialisterna. Vi demonstrerade, vi var arga, vi var många och framförallt visste vi att vi kunde förändra samhället.

 

När jag tänker på den tiden blir jag sorgsen, att jag hade oturen att missa vänsterns glansdagar. Vänstern är kanske inte lika trött som våra Allianspolitiker, men vi är långt ifrån på någon topp. Vi har storslagna planer men lyckas inte göra dem till verklighet, vi har sympatisörer, men ingen vågar komma på mötena. Vi tillämpar självkritik och försöker förstå vad vi gör fel, men blir vi över huvud taget bättre?

 

Man får ändra tankemönster, kanske missade jag våra glansdagar men det betyder bara att jag får ta del av byggandet av de nya. Vänstern är kanske inte lika stark som då, men vi har potential. Vi kanske inte är lika många, men vi är precis lika arga, vi har kanske inte politiken på vår sida men det gör bara vår kamp ännu mer utmanande. Vi kan bygga det som vi en gång hade, och det kommer vi. Vi ska få ungdomar till att komma på mötena. Vi ska visa att vi kan förändra att vi har politisk makt, vi måste visa att vi är lite bättre en SSU och tusen gånger coolare än MUF. Framtiden ligger framför oss kamrater, och det är vi som formar den. Så när ni känner sorg i höstkvällarna på väg till partilokalen, tänk då på att vi kan, att vi vill och att vi kommer bli stora igen, och vi kommer briljera!

Författare: Alfred Sjelvgren

 

1376497_3506796445031_656534176_n

Annonser

One thought on “Sorg över det förflutna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s